Jag har alltid varit bra på att känna in andra.Märka när något skaver.Men det tog tid innan jag förstod att män sällan säger ifrån – de bara drar sig undan.Kanske känner du igen dig.I att leva nära någon som håller ihop, fungerar, kämpar på – men där något i blicken förändrats.Det blir tystare. Mer irriterat. Eller kanske bara... avlägset.När män mår dåligt visar det sig inte alltid i tårar eller ord.Ibland märks det i att han jobbar ännu mer.Eller scrollar i timmar.Eller tappar glädjen i det som brukade spela roll.Många kvinnor jag pratar med säger samma sak:“Han säger att han är trött. Men det känns som att han är borta på ett djupare sätt.” Det är inte lätt att stå bredvid.Att inte vilja pressa. Men ändå inte kunna släppa det där gnagande i magen.Det är just här den börjar – boken jag har skrivit: Det vi aldrig pratar om - Verktyg för måendet, oss män emellanDen börjar inte med lösningar.Den börjar med spegling. Med att sätta ord på det där som inte sagts.För ibland behöver man läsa något för att våga känna det.Och ibland är det i texten vi hittar samtalet som ännu inte finns mellan oss.Jag har skrivit den här boken till män som kanske aldrig ens sett sig själva som deprimerade.Som bara “bitit ihop”. Som inte vill känna sig som ett problem.Men jag har också skrivit den till dig som står nära.För du bär ofta lika mycket.Av oron. Av tystnaden. Av viljan att förstå – men inte veta hur.Så vad kan man göra som anhörig?Du kan börja med att spegla – snarare än att fråga.Istället för att säga “Hur mår du egentligen?”, kanske bara:“Jag märker att du är tröttare än vanligt.”Små meningar. Små steg.Det är ofta där riktiga samtal börjar.Det vi aldrig pratar om är inte en bok med färdiga svar.Men det är en bok som hjälper dig att ställa rätt frågor – till både dig själv och någon du bryr dig om.Det här är början.❤️ Tack för att du vill förstå.👉 Du kan läsa mer om boken och beställa din signerade kopia här:
