När ett mejl känns som ett överfall – så hanterar jag min stresskänslighetDet är märkligt hur kroppen ibland reagerar som om något livshotande är på väg, när allt som egentligen hände var att ett mejl plingade till. Eller att någon sa något, lite för snabbt, lite för hårt.Plötsligt är hela systemet på helspänn. Hjärtat slår, magen drar ihop sig, bröstet snörps åt. Och du står där, mitt i vardagen, med kaffekoppen i handen och undrar: Vad hände just nu?Det är inte logiskt. Inte rationellt. Men det är precis så stress fungerar ibland – särskilt när man, som jag, levt nära gränsen. När nervsystemet larmar för tigrar, trots att det bara var en rad i ett mejl.👉 I mitt senaste artikelinlägg om stresskänslighet, går jag igenom varför kroppen reagerar så starkt – och vad som faktiskt händer i hjärnan och hormonsystemet. Men här i bloggen vill jag prata mer om hur jag jobbar med det – i praktiken.En vanlig tisdag, klockan 06.42Det var tidigare i veckan. En tisdag, 06.42. Kaffet var nybryggt, jag satt med min lugna morgonrutin. Då hör jag tonårsrösten från hallen:"Ska du inte ta disken någon gång?"Och där händer det. Hjärtat rusar. Bröstet snörps. Kortisolet skjuter i höjden. Allt i kroppen skriker fara – fast det bara var… disk.Jag vet vad som händer. Jag ser det svart på vitt – bokstavligen. Sedan jag fick stressutlöst typ 2-diabetes 2017 har jag en blodsockermätare. Jag kan se hur stress påverkar kroppen. Det är inte inbillning. Det är fysiologi.Förr kunde en sån morgon välta hela dagen. Nu gör den inte det. Inte för att stressen försvunnit – utan för att jag har byggt ett system. Ett skyddsnät. Något som fångar upp mig innan jag kraschar.Mitt vardagssystem mot stresskänslighetJag börjar med morgonen. Den är helig. Ingen nyhetsfeed. Inga notiser. Jag går upp i lugn takt, dricker mitt kaffe, duschar, äter frukost. Väskan packade jag kvällen innan. Inte för att vara duktig – utan för att börja dagen med självrespekt.Under dagen försöker jag fånga in mig själv med mikropauser. Jag lägger handen över bröstet, stänger ögonen och frågar:“Vad behöver jag nu?”Ibland är det bara frisk luft. Ibland vatten. Ibland tystnad.Och när stressen ändå exploderar – som den ibland gör – då skriver jag. I anteckningsappen:Vad vet jag?Vad tror jag?Nästan alltid är det “tror”-listan som triggat hela reaktionen. Tankar om att jag är otillräcklig, till besvär, dålig. Och när jag ser det svart på vitt kan jag ibland säga till mig själv:“Det här är inte fakta. Det är gamla mönster.”Och innan jag släpper dagenPå kvällen skriver jag ner de tre viktigaste sakerna inför morgondagen. Inte för att bli effektiv. Utan för att kunna somna med lättare huvud. Det är som att säga till min inre överlevnadsdel:"Jag har koll. Du kan vila nu."Och det gör den. Ofta.Det här handlar inte om att bli stressfriJag försöker inte sudda ut min stresskänslighet. Den är en del av mig. Vad jag försöker göra är att bygga ett system som minskar sårbarheten. Som gör att jag inte kraschar varje gång något sticker till.För mig handlar det om tre saker:Träning som hjälper kroppen att rensa ut, utan att pressa på.Struktur som ger vardagen mjukare kanter.Och att låta känslor få finnas – men inte styra hela showen.Hur ser det ut för dig?Känner du igen dig i det här? Vad triggar din stress just nu? Är det mejl? Tonlägen? Oklara krav?💬 Skriv gärna i kommentarsfältet. Jag läser allt – och ofta är det just era berättelser som blir grunden till kommande texter. Det här är inte bara min process. Det är vår.Och du – om din kropp reagerar starkt på små saker ibland, så betyder inte det att något är fel på dig. Det betyder att du har ett nervsystem som försöker skydda dig.Du kan lära det att det är okej att slappna av.Vill du läsa mer om stresskänslighet rekommenderar jag min tidigare artikel från i veckan här på Femina.se
