När hjärnan känns som seg kola – och vad jag gör för att inte krascha Foto: John HagbyI måndags stängde jag journalen efter sista patienten och satt bara kvar. Stirrade. Tänkte inte ens. Det var som att tankarna rörde sig i sirap. Du vet när man vet att man har en hjärna – men det känns som att alla som jobbar där inne har tagit tidig lunch och aldrig kommit tillbaka?Jag kände det direkt. Det är det där tecknet som alltid dyker upp när jag inte varit vaksam nog. När jag låtit saker smyga in i kalendern lite här, lite där. Inget stort, inget dramatiskt – men till slut blir summan att hela tillvaron står med megafon och vrålar “MER!”, medan jag själv står utan öronproppar och försöker låtsas att jag har kontroll.Det är inte första gången jag hamnar där. Men jag har hittat tre gränser – tre interna stötdämpare – som hjälper mig att inte gå sönder. När jag faktiskt kommer ihåg att respektera dem.1. Kalenderspärren – 80 % är fulltJag vet att det låter lyxigt, men det här är inte ett effektivitetshack. Det är självskydd. Min kalender får inte vara mer än 80 % fylld. De sista 20 är inte ledighet – det är syre. De är till för saker som alltid dyker upp: ett samtal som drar över, ett barn som behöver skjuts, en plötslig trötthet som inte går att ignorera.Varje kväll kollar jag snabbt över morgondagen och nästa dag. Känns det mänskligt? Eller kommer jag att snubbla mig igenom veckan med stress som soundtrack?Om det lutar åt det senare – då justerar jag. Flyttar något. Skalar av. Och nej, det gör mig inte ineffektiv. Det gör att jag håller längre. Och det är faktiskt poängen.2. Skärmtaket – hjärnan behöver tystnadDet tog mig ett tag att inse hur mycket skärmarna påverkar min återhämtning. För även om jag tror att jag “bara kollar lite snabbt”, så ligger de där fönstren och tuffar i bakgrunden. Mentalt bakgrundsbrus som aldrig tystnar.Nu har jag ett nytt trick: När ett arbetspass är slut – stänger jag datorn, lägger mobilen i hallen och går därifrån. Inget mer. Det är som att dammsuga huvudet. Det blir tyst. Rent.Och om skärmarna ändå har tagit över? Då planerar jag in ett digitalt andrum nästa dag. En promenad. En bok. Något som nollställer. Inga flikar. Ingen pushnotis. Bara jag.3. Pulstaket – träning för att rensa, inte vinnaJag tränar ofta – men inte för att maxa. Jag tränar för att tömma ut. För att låta kroppen bära det som huvudet inte orkar hålla längre. Jag siktar på 70 % av maxpuls. Inte mer. Det är där jag rensar ut stressen utan att gå in i ytterligare en prestationsloop.Om jag kör för hårt? Då svarar kroppen direkt. Då kommer tröttheten, känsligheten, den där grå känslan som får allt att kännas lite… skört.Då vet jag att jag gått över gränsen igen. Då backar jag. Väljer en lugn promenad. Gör lite stretch. Stänger av. Går och lägger mig tidigt. För det jag behöver då är inte en personlig rekordnotering. Det är återhämtning.Hur jag försöker hålla mig på bananJag har lärt mig att jag inte kan lita på den där rösten som säger “det går nog”. För det gör det – tills det inte gör det längre.Så jag har små rutiner för att hålla koll på läget:Jag kollar kalendern varje morgon, två dagar fram. Bara för att se om den behöver luftas.Efter varje arbetsblock stämmer jag av: Kändes det okej? Eller var det för mycket?Jag lyssnar när min fästmö säger: “Du, det känns som att det snurrar rätt fort nu va?” – hon har alltid rätt i det.Till dig som också försöker prestera hållbartJag vet hur det är att vilja mycket. Att brinna. Att skapa, hjälpa, lösa, hinna. Men vi behöver komma ihåg: Att prestera hållbart är inte att vara bäst. Det är att inte brinna upp.Det är att säga: Jag vill finnas kvar imorgon också.Så snälla, sänk volymen ibland. Lämna utrymme i schemat. Ta promenaden istället för sprinten. Och kom ihåg – du är inte lat för att du behöver andas. Du är människa.
